En del säljare av Hi-Fi talar om förstärkares eller högtalares karaktär.
"Varmt" ljud eller "svalt" ljud eller "mjukt" ljud eller vad man nu säger...


För många år sedan hade vi en NAD 3020E. Det var en förstärkare med "varmt" ljud.
På den tiden var det singlar, EP- och LP-skivor som gällde, och inspelningarna av den popmusik vi lyssnade på var sällan perfekta. Ljudet var inte särskilt detaljerat, och överstyrda inspelningar var inte ovanliga. Kanske var det detta som gjorde NAD 3020E till en storsäljare.
Dess varma ljudkaraktär  "rundade av" kantigheterna och musiken blev mera njutbar.

Men...
Numera förekommer knappast vare sig (omedvetna) överstyrningar eller andra fel som behöver slätas över.
Tvärtom vill man ha med alla detaljer för att ljudet ska bli så levande som möjligt.
En förstärkare eller högtalare ska därför helst inte ha varmt ljud, såvida man inte bara lyssnar på äldre inspelningar där en "uppmjukning" är en fördel.

 Men om jag helt enkelt tycker om varmt ljud, då? kanske du tänker. Det är väl ändå en smaksak?
Tja... Låt mig göra en jämförelse mellan varmt ljud och en krydda man har till mat:

Antag att du älskar en viss kryddblandning, säg citronpeppar. Det är jättegott till både kött och stekt potatis.
Så du gillar grilltat en bit oxfil och kryddar med citronpeppar. Delikat. 
Samma sak med några saftiga bitar fläskkarré. Också jättegott..
Du steker upp ett gäng potatisklyftor och kryddar även dem med citronpeppar. Det går an, men vanligt salt vore nog bättre.
Till det här vill du ha lite grönsaker. Nu börjar du tröttna på aromen av citronpeppar.
Så avslutar du måltiden med en portion vaniljglass. Och häller på lite citronpeppar. Det funkade inte alls, du slänger bort glassen. Men det betyder ju inte att det var fel på glassen. Felet var att du kryddade med citronpeppar.

Du förstår kanske vart jag vill komma:

Du kanske gillar äldre jazz, och om du själv är gammal minns du kanske hur mjukt och lent det lät i en rörbestyckad grammofonmöbel. Till och med de högsta tonerna från en saxofon lät mjuka och trevliga. Så... så länge du spelar äldre jazzmusik har du inget emot att ljudet är uppmjukat, det lät ju så förr.
Men så är det dags för lite pianomusik. Det låter inte illa, men det blir lite "instängt", det saknas den luftighet som inspelningen har. (Fast det vet du förstås inte om du inte kan jämföra med en bättre förstärkare / högtalare.)
Och när en sångerska börjar sjunga till pianomusiken saknas närvarokänslan. Det börjar bli lite tråkigt.
Så är det dags för "efterrätten" -- nyinspelad musik med syntar och små ljudeffekter... som bara låter "platt" eftersom detaljerna inte finns med.
Hade din anläggning tvärt om haft en överdriven detaljåtergivning, ett "svalt" eller lite hårt ljud, så hade kanske syntmusiken låtit extra häftig, men saxofonen jobbigt skrikig.

Så...
Sedan många år är de flesta inspelningar av riktigt hög kvalitet, och äldre musik som finns på t.ex. Spotify har ofta korrigerats så att en neutral, ofärgad och detaljrik återgivning ger rätt klang åt musiken.

Det är därför vi har varit så noga med att göra vår förförstärkare neutrala. Preamp 2:s bas- och diskantkontroller påverkar bara just bas och diskant, det känsliga mellanregistret förblir opåverkat så att du kan njuta fullt ut av din musik, oavsett musiktyp. Och slutsteget ger dig en musikupplevelse där varje detalj i ljudet finns med, utan att färga ljudet på något sätt. Så att du kan njuta av din musik, oavsett om vi talar om äldre jazz, symfonisk musik eller rapmusik. Det blir du som bestämmer ditt musikval, inte din musikanläggning