Tältsemester...
Låter det jobbigt?


Sidan uppdaterad 2024-06-14

Det här är vad en del tänker på när man säger att man skall tälta på semestern. Små ryggåstält man kryper in i på natten. Trånga, obekväma och ett elände vid regn. Normalt på 1950-talet, men det har hänt en del sedan dess.
Ett modernt tält kan numera både vara stort som ett mindre vardagsrum, lätt att sätta upp, ha låg vikt och vara vattentätt.

Min egen erfarenhet av tältsemestrar

Den första semester jag (vagt) minns, var när jag var fyra - fem år gammal, och familjen (fem personer) delade på två ryggåstält, bara något större än de på bilden här ovan. 
Självklart var det trångt, och vid dåligt väder vansinnigt tråkigt, i synnerhet för mig som barn.

Med tiden blev det ett litet större tält i stället, av den här typen:


9 kvadratmeter, varav drygt hälften var sovtält. Pappa köpte till väggar för utetaket, så att vi kunde sitta där även när det regnade. Vi fick plats med ett litet bord och fyra hopfällbara pallar,  samtidigt som en resväska, ett campingkök och lite annat. Och vi kunde faktiskt stå upp i det här tältet! Nu kändes det riktigt stort. Men...
Så åkte vi på vår första semester till Holland.

Hemma i Sverige hade vårt tält varit bland de större. Men i Nederländerna var det ett av de mindre. Vi gick runt på campingen och tittade på de holländska tälten, och funderingar på tältbyte började växa sig starka. Så det dröjde inte länge förrän mina föräldrar köpte ett holländskt modernt stativtält. Det var 4,2 x 4,5 meter nedtill. Tre sovutrymmen och ändå plats för bord och fyra campingstolar med ryggstöd, förutom några hyllor och ett tvålågigt gasdrivet campingkök på en särskild köksmöbel. Och stora fönster med gardiner.
De semestrar vi hade i det tältet var riktigt bekväma, även de dagar då vädret inte var så bra.
Frisk luft, fåglarnas sång, det var helt underbart. Till skillnad från hur det kändes i de husvagnar som några av våra vänner hade. Där var det en instängd känsla som förstärktes av en svag lukt av mögel eller surt vatten. Och eftersom en husvagn bara var 2,40 bred utvändigt kändes det dessutom trångt jämförelsevis. Nej, vi föredrog definitivt att tälta.
Dessutom kunde vi åka hela vägen till Holland på en dag, de som hade husvagn och körde lagliga 80 km/tim måste övernatta på vägen.

När jag blev vuxen fick jag överta tältet, och det hade jag och min fru i ytterligare några år innan vi skänkte det till en person vi kände som hade barn och barnbarn som ville vara med och campa. Men när hon några år senare satt upp det på ett stort fält och det kom en storm gav det vika och trasades sönder.
Vi hade då köpt det här tältet:



Det här blev vårt semesterhem ett tiotal semestrar. Om jag minns rätt var det 3,60 x 3,40 (c:a 12 kvm) och vi kompletterade med det gula soltak du ser på bilden.
Tältet vägde torrt c:a 45 kg, vilket man väl får säga är rimligt med tanke på storleken, det kraftiga stålstativet och den tjocka bomullsväven. Att sätta upp det tog runt 40 minuter.
Vi brukade campa på en campingplats indelad i ett antal fält med träd runtomkring. Vi bokade alltid en plats på ett av de mindre fälten som bara hade tre platser omringade av träd, se bilden. Även om det blåste rejält var vi inte oroliga för tältet. Yttertältet hade en grön, rutig presenning som golv, som låg löst på marken. Nedanför den gröna tältväven av bomull var det en relativt tjock plast som gick ner till marken, så vid en vanlig regnskur höll sig golvet torrt. Men det funkade givetvis inte om det regnade så mycket att det blev vatten stående på marken, då rann det in. Så när det kom ett störtregn rusade vi (och de flesta andra) ut med spadar och grävde runt tälten, det vara sand under gräset så det sög i regel upp vattnet.

Hemresan startade alltid tidigt, vid 6-tiden. Vi ville vara hemma samma kväll och det var drygt 100 mils körning plus färjor.
Men så tidigt var det ofta daggdroppar på tältet, så vi måste packa in det halvvått, och för att det inte skulle mögla måste vi dagen efter hemkomsten packa upp det för att torka, och var vädret dåligt fick vi göra det i vårt vardagsrum.
Inte så kul alla gånger, men det var ju bara en gång om året.

Med tiden kände vi att det vore bra med ett lite mer lätthanterligt tält.
Ett som vägde mindre och hade syntetväv som inte kan angripas av mögel.
Vi sökte i butiker, gick på campinutställningar och letade på nätet...

Hösten 2004 fann vi äntligen vad vi sökte när vi hittade ett företag som heter Obelink. Det ligger i Nederländerna och har Europas största sortiment av campingartiklar, allt från tältlinor till husvagnar. Här fanns stora mängder tält av olika slag.
Sajten, obelink.nl, var på holländska, men jag kan lite turistholländska så det gick bra.
(Numera finns obelink.eu på engelska och obelink.de på tyska.)

Onlinebeställning, kortbetalning, och tre dagar senare levererades tältet, "Athene", till vår dörr i Göteborg.
Vi satte upp det hos en vän till oss som hade en stor gräsmatta, för att se till att det var komplett. Det var det.
Nästa sommar såg ut så här när vi hade satt upp det på Camping Vogelenzang:


Athene-tältet var stort, det är inga miniatyrmöbler du ser på bilden utan fullstora campingmöbler.
3,80 brett, 5 meter djupt (19 kvm) och 2,10 högt. Stort och bekvämt.

På bilden är den flyttbara framväggen i sitt inre läge, det blev en uteplats under tak på nästan 6 kvadratmeter och ungefär 5 kvadratmeter yttertält kvar mellan framväggen och sovtälten.
Två sovtält 1,60 x 2 meter, med 40 cm mellanrum där vi hade en stång vi kunde hänga våra kläder.
Fyra stora fönster på sidorna och två på den flyttbara framväggen. Vid regn eller kyla var det bara att flytta fram väggen, den var fastsatt med en kraftig dragkedja så det tog inte mer än en minut eller två.

Låt mig göra en liten inflikning här:
Sista natten varje semester sov vi inte i det här tältet. Vi hade med oss ett mycket mindre tält av pop-up-typ för sista natten.
Så sista dagen före hemresan packade vi ner det stora tältet när det var torrt, och tog fram ett pop-up-tält som vi sov i natten före hemresan. Ett fantastiskt pop-up-tält från Gelert (Quick Pitch Evolution 2). Om det var fuktigt på morgonen spelade det ingen roll. När vi kom hem på kvällen var det bara att släppa ut det i vardagsrummet så var det torrt nästa morgon.

Athene-tältet upplevdes som ett verkligt lyft jämfört med de gamla stativtälten. Snabbt att sätta upp (20 minuter), praktisk form och förvånansvärt stabilt även när det blåste rejält. Vi hade det under sju treveckors-semestrar i Holland plus några kortare campingtillfällen i Sverige.
Totalvikten var bara c:a 20 kg. Det hade polyuretanbelagd rip-stop polyesterväv och tejpade sömmar, så även vid ösregn var tältet helt tätt mot regnet som föll på det. Men...
Tältväggarnas nederdel hade en plastfilm som gick ut en bit på marken, utanför golvet. Tanken var att regn från tältet skulle ledas ut på marken utanför golvet. Det funkade om det var någorlunda vindstilla, men om det samtidigt blåste kunde vinden blåsa in tyget och vattnet från taket följde då tyget in på golvets ovansida, och det blev blött i alla fall.
Samma sak om det regnade så kraftigt att marken inte hann suga upp vattnet. Och så den kanske jobbigaste missen, se den här bilden:

För att ge "extra bra ventilation" hade tältet ingen folie baktill vid sovtälten (till vänster i bild), så när mörkret föll och vi hade ljus på i tältet letade sig allehanda flygande insekter in den vägen. Och några gånger också en katt som strök omkring på campingen.  Inte helt lyckat eftersom jag ogillar mygg och är kattallergiker.
Hur som helst -- sista dagen en sommar råkade jag slarva med en metallstav och körde den rakt genom väggen och orsakade en lång reva som inte gick att fixa.  Tältet lades i soporna och vi åkte hem utan det.

Nästa år, när det blev dags att köpa ett nytt, ville vi ha ett med fastsytt golv som gick upp några centimeter runt om. Vi ville hålla ute vatten, blåst och insekter.
Så vi tittade på diverse sajter som sålde tält, både i Sverige, Tyskland och Nederländerna. Återigen fastnade vi för ett tält från Obelink. Detta:

Obelink Living.
Även det här tältet hade stora fönster, var bra ventilerat, gjort av PU-belagd rip-stop polyesterväv.
Också 5,0 meter långt (+ ½ meter utbyggnad över fronten) men "bara" 3,4 m brett.
De raka väggarna med metallstavar gjorde tältet mer likt ett hus. Vi (och andra) tyckte att det var snyggt.
Och, som sagt, det hade fast golv som gick upp ungefär en dm runt hela tältet. (Det syns i dörröppningen.)

De första semestrarna med det här tältet var fantastiska. Ett häftigt åskregn resulterade i c:a 2 cm högt med vatten runt tältet, men inte en droppe kom in. När det blev 38 grader i skuggan kunde vi lossa hela frontväggen för bra ventilation. Vi upptäckte inga speciella brister hos det här tältet förrän sommaren 2015.
Till en början var vädret bra, men efter en vecka kom en rejäl storm, och nu på en camping omgärdad av en bara två meter hög häck, alltså utan direkt vindskydd...

När Athene-tältet hade råkat ut för stormar utan skyddande träd runt om (vilket hände två gånger) gjorde halvcirkelformen att vinden passerade över tältet utan att få något direkt grepp i det.
Men Obelink Living hade som sagt raka väggar...
Så när vinden ökade i styrka buktade väven på vindsidan inåt (!) vilket gav vinden ännu kraftigare grepp. När stormen tilltog ytterligare (det blev över 30 m/s i byarna) brast tältlinorna, metallrören vek sig, och inom några sekunder var tältet jämnat med marken.
Så visst var det snyggt med raka väggar, men vid en storm är det nog bättre med ett klassiskt tunneltält som bara har glasfiberstavar och halvcirkelform.
Nu har vi alltså erfarenhet av två moderna tält, vart och ett med sina fördelar / nackdelar.
1) Athene, ett konventionellt tunneltält som klarade stormar, men vars separata golv ställde till en del förtret.
2) Living som som hade fast golv, vilket var jättebra mot regn och insekter, men plana väggar som gjorde det känsligt för kraftiga vindstötar.

Så nu visste vi hur vårt nästa tält skulle vara konstruerat:
Ett halvcirkelformat tunneltält som Athene för hög vindtålighet. Med fast golv som inte släpper in vatten och insekter. Och bara glasfiberstavar, inga metallstavar.
Sommaren 2017 åkte vi inte på semester, vi var upptagna med ett bilbyte som drog ut på tiden mycket längre än vi tänkt oss. Men vi planerade för nästa år, och tittade på nätet på olika tält. Återigen föll valet på ett Obelink-tält.
Så den 21 augusti 2017 klockan tre på eftermiddagen beställde vi det här tältet, Lugano 6 Plus.

(Bild från Nederländerna sommaren 2018)
Formen, vikten (c:a 20 kg) och storleken (3,8 x 5 x 2,1 meter) var ungefär samma som Athene, och flera som recencerat tältet berättade att det utsatts för stormar utan att knäa eller läcka. En engelsman hade varit i Skottland två dagar och haft häftiga regn och vindhastigheter på upp till 120 km / tim (33,3 m/s, ungefär som stormen som knäckte vårt Oberlink Living) utan problem.
Och till skillnad från Athene hade det fastsytt golv. Regn, vind och insekter hölls ute. Baktill och på sidorna var golvet fastsytt en dm från marken, och när fronten var längst fram fästes golvet (också en dm upp) med längsgående  kardborreband hela vägen.
Så det kunde stå flera cm vatten på marken utan att det kom in något vatten på golvet.
Dvs när tältet var nytt. För här kommer det tråkiga:
Även om både Athene och Lugano 6+ var byggda på samma princip och hade samma "varumärke" (Obelinks egna) hade de helt olika livslängd.
Vi hade använt Athene-tältet i sju år innan jag råkade sticka en metalstav genom tältväggen. Annars hade det kanske hållit något eller några år till.
Men... Lugano 6+ var inte på långa vägar lika tåligt.
Vi använde tältet under tre veckor sommaren 2018, sedan packades det ner (torrt och rent) och ställdes in i vårt förråd som är mörkt, torrt och håller vanlig rumstemperatur. Alltså idealiska förhållanden.
2019 åkte vi inte på semester pga en handoperation, 2020 satte covid-19 stopp för semestern.
Så 2021 var andra gången vi använde tältet. Det var nu knappt 4 år sedan vi köpte det, och bara använt 3 veckor tre år tidigare. Så vi förväntade oss givetvis att det skulle vara som nytt.
De första dagarna var det torrt väder och allt verkade OK.
Men så kom det ett regn en natt, och nästa morgon var det vattenpölar lite varstans i yttertältet. Golvet var tunnare än på våra tidigare tält, och det hade uppstått små hål trots att vi varit försiktiga och ställt det på gräs utan stenar. Vi torkade upp vattnet, och när golvet blivit helt torrt försökte vi täta hålen med plastlim. Nu trodde vi att problemet var löst, men icke!!!
Nästa gång det regnade kom det in vatten igen. Det visade sig att de tejpade sömmarna över de mörka partierna nedtill på tältet läckte (delvis rejält). Tejpen var defekt, limmet hade släppt helt på ett antal ställen och tejpen stelnat så att den sprack och bitar av den lossnade så fort man böjde på tyget.
Vi skrev ett mejl till Obelink där vi förklarade vad som hänt och bifogade bilder som bevis. Vi fick svaret att de skulle ta hand om saken inom några dagar. Det tog flera veckor, sedan kom svaret: Tältet var över 24 månader, garantin ute och därmed ingen åtgärd. Detta trots att det alltså var ett uppenbart fabrikationsfel.
I juni 2022 tog vi fram tältet och strök silikonlim på de sömmar där tejpen höll på att lossna och i slutet av juli åkte vi till Nederländerna för campingsemester. Hur det gick? Inte bra alls. Som tur var regnade det bara vid två tillfällen, för det var nya läckor lite överallt. Tejpen hade släppt från sömmarna i stort sett överallt, och golvets "feta" plast gjorde att våra tätningar hade släppt. (Vi försökte med plastlim, silikonlim och kontaktlim men inget fungerade.)
Lugano 6+ var därmed det mest kortlivade tält vi någonsin haft. Slut efter bara 3 x 3 = 9 veckors camping.
Men vi är inte de som ger upp. Nästa tält blev ett "Gotland 5" som vi köpte från MaxTrader i Tyskland.
Det skulle i alla fall vara tätare - tälttyget klarar 5000 mm vattenpelare och golvet 10 000. Och det här fick vi verkligen testa under campingsemestern 2023. Det regnade halva tiden, extra mycket när det vara åska, men sömmar och golv var täta.
Här är tältets negativa egenskaper. Inte alltför allvarliga, men i alla fall:
Sidofönstren var bara av myggnät hela vägen, med ett upprullningsbart tyg utanpå med dragkedjor på sidorna. Teoretiskt bra, men... När det blåste kraftigt från sidan och samtidigt duggregnade släppte det lilla kardborrefäste som skulle hålla nederkanten av fönstertyget mot tältet, mitten av tyget blåste upp och duggregnet blåste in genom myggnätets nedre del. Inte mycket, men i alla fall. Det borde ha varit plast nedtill och myggnät upptill, men nu var det myggnät hela vägen. Feltänkt.
Ett annat minus var att en tygremsa som ska hindra att regn läcker in via sidodörrarnas dragkedjor var felvänd nedtill på ena sidodörren. Så när det blåste från sidan vände den och lät regnvatten att droppa in. (Bara någon droppe med flera minuters mellanrum, men nog så irriterande när man sitter rakt under läckan.)
Det var alltså inte på långa vägar lika dåligt som Lugano-tältet, men i alla fall. Regn var helt OK, kraftig vind var också helt OK, men regn + kraftig vind från ena sidan funkade mindre bra. Efter en hel natts regn fick vi torka upp uppskattningsvis en halv liter vatten längs ytterkanterna av golvet.
På frontdörr-tygets nederkant sitter kardborreband som ska hålla nere tyget när det blåser framifrån, men de två delarna satt inte mittemot varandra, så det funkade inte alls. Å andra sidan behövdes det inte i praktiken, fronten var helt tät ändå.
Vi ska givetvis reklamera felen, vi får se hur MaxTrader tar hand om saken.

Tältet har dock ett antal positiva sidor ocskå:
Två sidodörrar där man kan rulla upp tyget helt och samtidigt behålla myggnätet stängt. Samma med fronten, tyget kan rullas åt sidan och fästas, samtidig som man behåller myggnätet stängt. Man kan alltså ha riktigt bra "genomvädring" utan att släppa in minsta lilla myra i tältet.
Tunneltält har "tygrör" där glasfiberstavarna som håller uppe tältet sitter.  Det är de svarta kanalerna på Luganotältet och de röda på Athenetältet, se bilderna högre upp på sidan.
På båda de tälten gick kanalerna hela vägen ner till c:a 40 cm från marken vilket gjorde det krångligt att få igenom glasfiberstängerna när vi skulle sätta upp tälten och ännu krångligare när de skulle tas ner igen. Eftersom kanalerna var längre än tältets hela bredd var det omöjligt att ha dem raka utan att "skrynkla ihop" dem när stängerna skulle sättas i eller tas ur. Och då ville kopplingarna mellan glasfiberdelarna haka upp sig. Irriterande.
Här var Gotland-tältet mycket smartare. Kanalerna löper bara över taket, tältets sidor hålls ut av kraftiga krokar som fästs i glasfiberstänerna. De korta kanalerna gör att de kan hållas raka när glasfiberstängerna ska sättas i och tas ur, så det var mycket lättare och snabbare att hantera.


Två råd om du vill köpa ett rymligt familjetält:
Fastsytt golv (eller ett som sitter fast med dragkedja). Regn, blåst och insekter i förtältet är kanske uthärdligt, men inte direkt roligt. Om marken inte är stenfri: En extra presenning under tältet, dock gärna perforerad så att vatten inte blir liggande mellan den och tältgolvet - ett par veckor gammalt vatten luktar inte så gott.
Tunneltält av den halvrunda typen med enbart glasfiberstavar. Inte plana väggar med metallrör som kan vika sig i stormbyar.

Så till våra "campingtips" för dig som funderar på tältutrustning, kanske för första gången.


TÄLTMATERIAL OCH DERAS EGENSKAPER:

Bomull är stabilt och tål solljus mycket bra. Visserligen kan färgen blekna, men själva duken brukar hålla i åtminstone ett årtionde vid vanlig semestercamping några veckor om året.
Med tiden börjar väven läcka in vatten och man måste förnya impregneringen. Likaså om man rör vid väggen när den är våt, då finns risk att det blir en läcka och man måste impregnera om lokalt. Men med vanlig impregneringsspray går det snabbt och lätt när tältet väl torkat.
Största nackdelarna är vikten och mögelrisken. Torr bomullstältväv är tung. Våt är ännu tyngre. Och om tältet tas ner vått måste man packa upp det så fort man kommit hem och låta det torka, annars kan det angripas av mögel eller röta.

Tält av syntetväv angrips inte av mögel eller bakterier, och klarar därför att packas ner våta utan risk (förutom lukten av surt vatten om man inte torkar det inom några dagar).
Två material dominerar:

Nylon / polyamid är mycket starkt i förhållande till sin vikt. Väven är inte vattentät, och beläggs därför vanligen med en tätande yta av PU (polyuretan) - eller silikon.
Nylon tål inte UV särskilt bra, och används därför nästan bara i små fjälltält, i stort sett aldrig i tält avsedda för campingsemestrar i sol och värme.
Nylonets styrka gör att tälten kan göras mycket lätta, ett litet tvåmanstält kan väga 1-2 kg. Livslängd 8-20 veckor.

Polyester är inte riktigt lika starkt i förhållande till sin vikt som nylon, och väven får därför göras litet tjockare, men fortfarande är vikten mycket lägre än för motsvarande yta bomullstältväv. Polyester är relativt UV-tåligt, och väven görs vattentät med PU-beläggning. Snabbtorkande. Livslängden hos ett lätt polyestertält beräknas till 20 - 35 veckor, lite beroende på vävens kvalitet och vad den utsätts för.

"Rip-stop" är inget material, utan en vävteknik som används i nylon- och polyestertält för att öka hållbarheten utan att nämnvärt öka vikten. En kraftigare tråd vävs in med ett par millimeters mellanrum, så att väven får ett rutnät av kraftigare tråd än resten av väven.
Det verkar som om PU-belagt rip-stop polyester har blivit standard numera, det är sällan det står utskrivet, även om tältet är tillverkat i rip-stop-teknik.

Nylon- och polyestertält måste i praktiken ha tejpade sömmar, annars kommer vatten att läcka in i de hål som orsakas av sömmen, när det regnar.
På bomullstält får man i stället se till att det finns tillräckligt med impregnering i sömmarna.

”mm vattenpelare” (mm vp) är det mått som visar tältdukens täthet mot regn. I princip ställer man ett långt rör ovanpå en bit väv (som hålls tätt mot rörkanten) och så fyller man på vatten. När vattnet nått en viss höjd (räknat i mm) blir trycket så stort att vattnet pressar sig igenom väven. Det är denna siffra man anger när man vill tala om hur tätt tältet är. Man kan tycka att vattentjockleken på ett tält är så liten (bara någon mm även vid kraftigt regn) att det inte spelar någon roll, men det tryck vattendropparna ger mot väven när de slår in i den vid ett skyfall är inte försumbart. Vanliga siffror för trecking- och fjälltält som skall tåla tuffa förhållanden är 1400-1800 (siffror från svenska tältsäljare på nätet) och 2500 mm vp och uppåt betraktas som toppkvalitet för belagd syntetväv. Familjetält typ de senaste vi haft brukar klara 3000 - 5000 mm vp, och då är ett rejält skyfall inga problem (om tältet är OK).

Skaffa bekväma tillbehör.
Riktiga luftbäddar:
En c:a 20 cm tjock ”Luftbädd” är mycket bekvämare än ett liggunderlag. Finns hos Biltema, Jula, Clas Ohlson och liknande företag. Priset är inte högre än för ett liggunderlag, men det är många gånger mer bekvämt och tar ändå inte mer plats i packningen. OBS! Enkel-luftbädden är ofta drygt 70 cm bred. Men tälttillverkare räknar i regel med bara 60 - 70 cm bredd per person. Två luftbäddar (c:a 150 cm bredd) ryms alltså inte i ett tvåmanstält om bredden är den typiska 120 - 140 cm. Dumt, men så är det. Så om du ska köpa ett litet tält för två personer, försök hitta ett där sovtältets bredd är åtminstone 150 cm. Gärna lite mer, så att man har en yta mellan madrasserna man kan gå på och lägga kläder och andra tillhörigheter på när man ska lägga sig / stiga upp.
Har man tillgång till el (från bilen eller nätet) är en elpump en bra investering. Kostar inte mycket mer än en fot- eller handpump och madrassen är fylld på två minuter utan minsta ansträngning. Man använder den också för tömning, så att all luft är borta när man viker ihop bädden. Då ryms den i sin orginalkartong. Med några liter luft kvar är det knepigare...
Har man inte tillgång till el, välj en stor fotpump (två plattor med en plastbälg emellan) som har flyttbar slang (fyllning / tömning). En handpump där man kan växla mellan fyllning och tömning är också OK, men det kräver lite mer muskler. Den gamla ”gummibubblan” är väldigt långsam när man pumpar, och den har ju ingen tömningsfunktion, så att få in madrassen i sitt originalpaket blir inte lätt.

Bord och stolar:
Skaffa bord och stolar i fullstorlek. Moderna material gör att vikten ändå blir låg samtidigt som man sitter bekvämare än på små campingstolar. Stoppade stolar kan verka bra för kalla kvällar, men tänk på att de blir svettiga varma dagar. Lösa sittdynor som bara används när de behövs är bättre.

Sovtäcken (inte sovsäckar!) som man kan öppna hela vägen. Att tvingas sova i en vanlig sovsäck en ltie varmare natt kan bli jobbigt. Med ett sovtäcke kan man öppna "lite lagom" eller ligga på underlaget med sovtäcket som ett vanlig täcke om det känns bättre.

Om du har tillång till el (230V):
El-platta och elgrill. Lättare att rengöra än gas- och kolprylar, billigare i drift (i synnerhet om el ändå inkluderas i campingavgiften, då blir det ju "gratis" att använda dem). Och så slipper man ha med sig gastuber och grillkol i packningen. Vi har numera en liten induktionshäll som är extra lätt att hålla ren, har både effekt- och temperaturinställning, det senare underlättar matlagningen.
El-kylbox. Två typer finns: Billiga och lätta termoelektriska, och dyrare och tunga som har riktig kompressorkylning.
När det gäller termoelektriska boxar, kolla siffran för kylförmåga innan du köper! En del boxar kyler drygt 20 grader under omgivningstemperatur (vi har en sådan), andra bara 10-15 grader vilket är i minsta laget om man vill förvara färskvaror i boxen varma dagar.
Kompressordrivna boxar har fördelen att man helt enkelt ställer in den temperatur man vill ha, exempelvis +4 grader. Då håller den det, även om omgivningens temperatur skulle bli hög. Men... Även en med måttlig innervolym kan väga en bit över 20 kg (tom).

Miniugn. Visst, den tar plats i packningen, men inte så mycket om man fyller den med småprylar invirade i handdukar och annat mjukt i en plastpåse (så att man inte skadar ugnen). Då fungerar ju ugnen som en "förpackning" till sådant som annars skulle ta plats på utsidan.
Med en liten ugn kan man ha varma och frasiga bake-off-baguetter till frukost, och är den stor nog kan man också grilla i den och fixa ugns-pommes frites och värma pizza. De allra minsta ugnarna (på typiskt 8 - 10 liter) kan ha dålig isolering vilket gör dem brännheta både ovanpå, på sidorna och fronten. En ganska stor del av energin lämnar ugnen. Lite större ugnar brukar ha bättre isolering, värmen hamnar i maten i stället för att värma rummet ugnen står i.

Om du inte har tillgång till el:
Campingkök med gasdrift. Det finns sådana som har piezotändning och drivs med en engångsgastub. I med tuben, slå om en omkopplare, vrid på gasen, i ändläget tänds den. Låg vikt, enkel packning. Kanske inte lika hög kvalitet som riktigt dyra campingkök, men väldigt bekvämt. Vi hade ett som fungerade perfekt i över sex år (och fortfarande gör det), även om vi sedan gick vi över till el eftersom det ändå ingår i kostnaden på den campingplats vi brukar åka till.
Kylbox: På många campingplatser finns möjlighet att låta frysa in kylklampar, då kan en vanlig isolerad "kylbox" duga även om det är lite jobbigt att gå och byta ut upptinade kylklampar mot infrysta hela tiden.
En gasdriven kylbox (ofta både gas, 12V och 230V) är givetvis mera bekvämt. Men de kostar några tusenlappar, och är i regel väldigt tunga.

Sist men inte minst: Batteridriven insektsdödare, typ "tennisracket". Så kan man ta kål på de flugor och myggor som tar sig in i tältet utan alltför mycket ansträngning. Kostar bara några tior.