Mitt personliga val av brokamera, och varför.

Det finns brokameror i alla prisklasser, i maj 2021 kostade de från knappt 1500 kr för en primitiv "Kodak" hos amazon.se till åtminstone tio gånger mer.
Jag ville inte lägga ut mer än 3000 - 3500 kr men det fanns ändå en del att välja mellan
Först hade jag bestämt mig för en kompaktkamera, men efter att först min Sony WX350 (20x zoom) hade massor av störande partiklar på linsen efter tre år, och en Panasonic TZ71 hade fått partiklar på linsen redan efter några veckor så började jag söka information om detta på nätet. Och det visade sig att de flesta långzoomkameror i "fickformat" hade samma problem. Så då bestämde jag mig för att i stället välja en brokamera. Då är det ett långt linsrör det handlar om, med avsevärt lägre risk för att damm ska nå fram till den främre linsen där det ger ljusa fläckar på bilderna i motljus.

Men eftersom jag ändå ville ha en så liten kamera som möjligt blev det en Canon SX540.

Första intrycket:
Kameran såg snygg ut, den kändes bra i handen och den vägde bara 442 gram och vridreglage och tryckknappar kändes bra. Så långt allt väl.
Men så skulle jag sätta i batteri och minneskort för att ta lite testbilder...
Det första som slog mig var batteriluckan. Det var en obehaglig överraskning. Se info längst ner på sidan, klicka här. Luckan går ända ut till kamerans kant, och skjuts ut ytterligare för öppning eftersom den inte har någon separat låsanordning. Det gör luckan ömtålig. Min erfarenhet av andra prylar med den här typen av luckor är att de lätt skadas om man är oförsiktig. Det må så vara på en billig leksak, men inte på en kamera för flera tusen kronor.
Även fästena för bärremmen var av plast, men OK. Kameran är inte tung så de kanske håller om remmen inte fastnar någonstans och det blir ett kraftigt ryck.
Så första intrycket av kameran var inte det bästa.

Men hur var då kamerans funktioner, och blev det bra bilder och videor?
De första dagarna tog jag bilder i bra väder utomhus. Det funkade fint, kameran fokuserade snabbt och i de flesta fall helt rätt, jag var nöjd med resultatet.
Men det tog inte mer än ytterligare någon dag eller två innan jag returnerade kameran. Varför?

Fokusering:
En dag var det mulet, och kamerans fokusering krånglade så fort jag zoomat in på något. Den kunde treva fram och tillbaka i flera sekunder innan den låste fokus. Ibland bra, ibland sämre. Och några gånger vägrade den helt. Här är ett (av flera) exempel. Dagtid i maj månad, torrt men molnigt:
Inte roligt alls.
Omställning till manuellt läge är ingen lösning, för då blir allt manuellt och man måste göra flera inställningar för en bra bild.  Teoretiskt (!) kunde jag lösa det genom att välja LIVE-läget, då funkade manuellt fokus och resten automatiskt.
Men... se "Manuell fokusinställning med minnesproblem" här nedan, för det fungerade inte i alla fall.

Bildkvalitet:
Vid mulet väder såg bilderna inte "äkta" ut. Mera som akvarellmålning, med utsmetade detaljer.
Jag kollade Exif-data i gThumb, och såg att kameran valt onödigt hög känslighet (ISO) och kort slutartid. Det höga ISO-värdet gav väldigt grynig bild, och kamerans processor försökte då dölja detta med brusreducering som smetar ut detaljer. Exempelvis förlorade växters blad sin ytstruktur, det blev jämna ytor, som om det vore bitar av plast.
På andra kameror, även en del billigare, kan man förhindra detta genom att begränsa max känslighet.
Men det gick inte att göra på canonkameran. Så många bilder fick en touch av "akvarellmålning".

Sökare:
SX540 har ingen sökare, bara displayen. Min lilla sonykamera hade inte heller någon sökare, så det borde inte vara något problem, trodde jag. För sonykamerans display var ljus och klarade olika betraktningsvinklar bra.
Men canonkamerans display var så mycket sämre. Det var en ren chansning att ta bilder på exempelvis blommor med kameran i marknivå när solen lyste på displayen och man tvingades se på den snett uppifrån. Det gick knappt att se vare sig bilden eller inställningarna.

Manuell fokusinställning med minnesproblem:
Jag ville också kunna ställa in skärpan manuellt för foto av djur i natur där grenar eller buskar kunde vara närmare kameran än djuret. Med automatiken valde kameran närmaste föremål (grenen/ busken), inte djuret. Och ibland, om det var typ staket eller något annat med höga kontraster, kunde den fokusera på det trots att objektet jag ville fotografera på var närmare kameran (och i mitten av bilden).
Kameran hade manuell fokusering, men bara i helt manuellt läge och LIVE-läget. Helt manuellt kräver inställning av flera andra saker innan man kan ta bilden, så glöm djur som rör sig i naturen. LIVE, däremot, fungerade. Då var allt automatiskt från början, men jag kunde med en del knapptryckningar leta mig fram i menyerna och välja manuell fokusering. Problemet löst? Nej, tyvärr. För så fort kameran varit avstängd hade den glömt min inställning, och det var bara att börja leta efter manuell fokusering i menyerna igen. Kass. Men varför inte bara låta kameran vara igång hela tiden? Därför att displayen inte kunde stängas av. Så om kameran är på, är displayen också på och tömmer batteriet. För att spara batteri måste kameran alltså stängas av. Och gör man det försvinner ens inställningar och man får börja om från början igen. Inte roligt alls.

Fjärrstyrning via mobilapp:
Ibland vill man själv vara med på bilder och videoklipp, och då är wifi i kameran och fjärrkontroll via en mobilapp lösningen. Där kan man normalt både zooma in och ut, och växla mellan stillbild och video och i bättre appar dessutom göra olika kamerainställningar.
Men Canons app tillät bara zoom in/ut och stillbildstagning, inte video.

Mitt totalintryck:
Förutom bra zoom (50x), så var resten en besvikelse. Jag upplevde den som en enkel kompaktkamera i ett större hölje. Dålig känsla i batteriluckan. Få möjligheter att finjusera kamerans funktioner. Osäker autofokus, och manuell fokusering som var borta när kameran startats om. Inga 4K-funktioner, ingen slow-motion-inspelning, bara två kvalitetsinställningar utan finjustering och så vidare. Jag var riktigt besviken.
Kameran gick därför i retur efter mindre än en vecka.
Men jag behövde verkligen en bra kamera för företaget, så nu läste jag recensioner och såg demo-videor om ett antal kameror  i "min" prisklass (max 3500 kr). Både från proffs och amatörer.
En kamera som stack ut från mängden var Panasonic LUMIX DC-FZ82.
I testet på Photography Blog  hade FZ82:an fått mycket bra betyg, vilket var ovanligt för en 3000-kronorskamera.
Dessutom hade fotografen Graham Houghton gjort en hel serie instruktionsvideor för just den här kameran och publicerat dem på Youtube.
En specialist på time lapse-video var nästan lyrisk över hur bra den klarade hans behov. (Jag har förresten lagt upp en egen sådan video på Youtube, gjord med FZ82:an, klicka här.)
Olika användares bilder av månen var också bra, och den hade riktig slow-motion-video* med 100 och 200 bilder per sekund vid inspelning.
Dessutom vann den (fast jag inte visste det då) titeln "Best overall" i Liwewire:s "The 5 Best Optical Zoom Cameras of 2021". (Kameran heter FZ80 i USA, men FZ82 när den säljs i Europa med bl.a. svenskt meny.)
*) Här kan du kan se en liten slow-motion-video jag själv tagit. Det är en mås som landar på en stolpe och fäller in vingarna. Inget särskilt i normal hastighet, mera fint i slow motion. Eftersom jag valde högsta hastighet (200 fps) blir formatet bara 480x640 (VGA). Men det är i alla fall intressant att se hur snyggt måsen vinklar vingarna för att bromsa in kroppen inför landningen. (I vanlig hastighet blir det ju vara någon sekunds flaxande.)

Så när canonkameran hade gått i retur blev det (gietvis) en Panasonic LUMIX DC-FZ82. Och det har jag inte ångrat.

Men kan en ren amatörär det en kamera "för alla"? (Den är ju väldigt avancerad.)
Svaret är ja.
Välj helt enkelt iA- läget på ratten på kamerans ovansida. (iA = intelligent automatik)
Sedan är det bara att tittta - zooma in - trycka av. Trycker du på den stor avtryckaren blir det stillbilder, trycker du på den lilla avtryckaren (till vänster om den stora) blir det video tills du trycker på avtryckaren igen. Svårare är det inte.
Kameran tolkar motivet och gör alla inställningar, oftast helt rätt. Ett landskap får optimerade inställningar för landskapsfoto, när kameran upptäcker ett ansikte väljs porträttfoto, är det natt väljer den nattprogrammet, om man går nära t.ex. en blomma eller insekt byter den automatiskt till makrofoto, och så vidare. De flesta bilder blir alltså bra utan att du behöver tänka på inställnigar.

Fast innan du börjar rekommenderar jag ändå att du i menyerna ställer in det bildförhållande och den videostorlek du vill ha. För pappersutskrifter är 3:4 bra, men om du visar dina bilder på en skärm (dator eller TV) är 16:9-formatet bäst, då slipper du svarta kanter vid sidan av bilderna. Välj också jpg och högsta upplösning.
När det gäller video tycker jag själv att full-HD (1080p) MP4 räcker, det blir bra skärpa utan att sluka alltför mycket minnesutrymme och man kan hålla på i en halvtimma utan avbrott. 4K fyller minneskortet fem gånger fortare, och tidsgränsen per inspelning är 15 minuter.

Fokusering sker snabbt. Så det enda man behöver göra själv är att zooma som man vill ha bilden och trycka av. När avtryckaren är halvvägs nere fokuserar kameran. Tittat-zooma-tryck, alltså.


Men kameran kan så mycket mer om man vill testa. Det finns ett antal filter man kan experimentera med när man känner för det. Och med post-focus kan du i efterhand bestämma var i bilden du vill ha fokus.
Tänk dig att du tar en bild på en tennisspelare som precis ska serva. Han kastar upp bollen i luften och du vill ta bilden precis när hans racket träffar bollen. Med en vanlig kamera krävs enorm tur för att få bilden den tiondels sekund då racketen träffar bollen, med den här kameran kan vilken amatör som helst lyckas.
Och det här är bara en bråkdel av allt man kan göra om man vill. Så...

Här är några exempel på vad FZ82 har, som den andra kameran inte hade:
Riktig låsmekanism för batteriluckan som dessutom har en ram runt som stötskydd (Se bilder nedtill på sidan.)
Riktiga metallfästen för kamerans bärrem.
Förutom displayen också en elektronisk sökare med korrigeringshjul för över- och närsynthet.
Pekskärm för menyhantering, videouppspelning, bildlagring på molntjänst via wifi, fokusering mm.
4K-inspelning av video (förutom full-HD och HD, med olika bildhastighet, både mp4 och AVHCD-format)
4K-foto: Post focus, post focus stacking för bra fokus där man själv vill, eller överallt i bilden efter att bilden tagits.
Videoinspelning i slow motion, 100 fps i HD- och 200 fps i VGA-format utan att det blir ryckigt. (En del kameror tar vanlig video och spelar upp den långsammare för att simulera slow motion, men det blir ryckigt.)
Möjlighet att ställa in manuell fokusering även i P-programmet.
Permanent minne! Efter att kameran stängts av och startas om finns dina personliga inställningar kvar.
Tre programmerbara fysiska knappar (f1, f2, f3) och fem i form av f-ikoner på skärmen. Vill man exempelvis lätt kunna snabbstarta wifi kan man tilldela den funktionen någon av f-knapparna eller f-ikonerna.
Flera kvalitetsinställningar för jpg-bilder. 10 lägen för skärpa, 10 lägen för brusreducering, färgmättnad och kontrast. Inte bara "Fin" och "Superfin" som på canonkameran.
Time lapse foto / video. (Mellan 1 s och 99 min 59 sek mellan varje bildtagning upp till 9999 bilder.)
Slow motion video (100 fps i HD-format och 200 fps i VGA-format)
4K video av hög klass, med stereoljud. Eller full-HD och HD för mindre filstorlekar.
Fler färgbalansinställningar, även vitytesampling och manuell justering
Effektiv optisk bildstabilisering, valbart 5-axel för frihand eller enbart i höjdled vid panorering på stativ som inte är 100% styva eller står på en gräsmatta el dyl som inte är helt hård. Som sagt, fler möjligheter än vanligt.
Tumhjul med tryckfunktion för snabb åtkomst och inställning av EV-kompensation (1/3-steg, +/- 5EV) och, i vissa program, också justering av bländare / tid.
Och så vidare, för det finns mer man kan göra om man vill.
Manualen är på dryga 300 sidor och du kan ladda ner eller läsa den på svenska här.

Låt kameran göra allt åt dig i iA-programmet, eller pröva diverse proffsfunktioner. Du bestämmer.
Förvåna dina vänner med en slow-motion-video av en vacker svan när den lyfter från vattnet, en fotbollsspelare som gör mål eller en hoppande hund...
Eller ta en time lapse-video av en snigel, så får du och dina vänner se den springa när videon spelas upp.
Lek med kamerans olika funktioner, det tål den. Spara det som gick bra, radera det som inte lyckades. Det kostar ju inget att testa.
Men... sliter man inte ut kameran om man håller på så där? Hur länge håller den mekaniska slutaren?
Kameran har nämligen både elektronisk och mekanisk slutare. Den elektroniska slits aldrig ut, men den mekaniska kanske gör det? Jag kollade detta på nätet, och en kvinnlig fotograf som använde just FZ82:an hade använt den mekaniska slutaren och räkneverket hade några månader innan hon skrev om det passerat 100 000, så man behöver nog inte bekymra sig om den saken.

När det här skrivs har jag inte ens haft min Panasonic FZ82:a en månad, men jag har redan tagit över 5000 (!) bilder.
Nej, inte en i taget, förstås. C:a 1200 vanliga bilder och videoklipp, plus c.a 3900 bilder för time lapse-videor. För den som inte vet vad time laps -video betyder, så är det när kameran tar ett stort antal stillbilder i en följd, med till exempel en sekunds mellanrum (eller mer). Sedan gör kameran en video av bilderna, som när den spelas upp med vanlig hastighet (25 eller 30 bilder per sekund) visar det som hänt mycket fortare än i verkligheten.
Om du klickar här, så får du se en av mina time lapse-videor jag gjort med min FZ82:a. (Länk till Youtube)

Hur kan två märkeskameror som kostar lika mycket vara så olika?
När en fotograf jag känner hörde att jag letade efter en liten kompaktkamera i början av maj 2021,  rekommenderade han mig att välja Panasonic. Jag frågade varför och han förklarade sig så här:
Canon, Nikon, Fujifilm och några andra har de senaste åren nästan helt satsat på systemkameror för proffsmarknaden, deras mindre kameror riktar sig mera till titta-och-tryck-kunder. Om de tappar privatkunder spelar det ingen större roll, de lever i huvudsak på proffsmarknaden.
Panasonic, däremot, har ingen stor del av proffsmarknaden, och behöver därför lägga mer krut på att privatkunderna blir nöjda. Och därför är, enligt honom, Panasonic ett säkrare kort. Om de skulle slarva med kompakt- och brokamerorna skulle deras kameratillverkning snart upphöra. Så de jobbar lite extra med att få just det segmentet lite extra bra.

Så när jag först köpte en liten kompaktkamera blev det en Panasonic TZ71. Den hade "allt" och funkade klanderfritt, men efter några veckor låg det några partiklar på främsta linsens insida, vilket gav ljusa fläckar när solen lyste direkt på linsen. När jag läste om problemet på nätet så visade det sig att det var ett typfel för alla små kompaktkameror med mycket zoom och flera linsrör, oavsett prisklass och märke**.
Så jag gav upp tanken på en liten långzoomkamera och skickade tillbaka den. Det fick bli en brokamera i stället, där det bara är ett enda rörligt, och mycket längre, linsrör.
Tyvärr följde jag inte min fotografkompis varning, utan köpte först den Canonkamera jag skrivit om här ovan, och som gick i retur inom en vecka. Vis av skadan köpte jag Panasonic som han hade sagt. (Hans fru hade haft en föregångare till FZ82:an i 8 år, och som fungerat klanderfritt trots att hon, som han uttryckte det, "fotograferade jämt och ständigt", mycket mer än han själv.)




**) Kanske var problemet med partiklar på linsens insida ett handhavandefel, både av mig och andra:
När jag startade kameran brukade jag, för att förhindra insug av partiklar i luften, göra det med kameran nedåtriktad. Tanken var att om det föll ner partiklar, t.ex. pollen från träd, skulle de "falla förbi" objektivet. Troligen feltänk. För små dammpartiklar och pollen faller bara nedåt när det är helt vindstilla. Minsta blåst, och de rör sig nästan vågrätt, och då kan de komma in i linssystemet oavsett hur man håller kameran. Och vad händer där? Jo, där inne är det vindstilla, så DÅ faller de nedåt. Är då kameran riktad nedåt faller de ner på linsen och ställer till det. Jag tänkte inte på det...
Men nu, efter lite eftertanke, startar jag aldrig en kamera med objektivet nedåtriktat, utan alltid vågrätt. Och inzoomning gör jag inte heller med kameran riktad mot marken.
Så om det trots långt linsrör på min FZ82:a skulle komma in ett dammkorn eller pollen, så faller det ner på linsrörets insida, inte på linsen. Och där fastnar det förr eller senare i det fett som smörjer linsmekanismen, så linsen lär klara sig.


Tillägg:

Batterilucka:
En sak som gjorde mig väldigt besviken hos Canon SX540-kameran var luckan över batteri och minneskort.
Så här såg den ut:

Som du ser finns det ett skjutreglage för låset, ungefär mitt i. Eller? Nej, det är en bluff.
I verkligheten, när man försöker skjuta knappen åt vänster i bild, följer hela luckan med, "gångjärnet" (två små plaststift) löper i ett avlångt spår. Låset består av en tunn, kort plastflik och så länge det inte är något slitage på plastbitarna spänner själva luckan fast sig i läge. Vad som händer efter slitage vet jag inte, men en annan pryl jag haft med den här typen av lucka höll bara några hundra öppningar, sedan tappade den spänsten, och föll upp av sig själv. Jag säger inte att det måste var så även här, men det skulle inte förvåna mig om flitiga användare efter ett tag har en bit tejp som håller luckan på plats.
Luckan går ända ut i kamerans kant. Det betyder att den klena låsmekanismen (som ju är en del av luckan) kan få ett slag om kameran sätts ner oförsiktigt på en hård yta. Och, som sagt, det är en tunn liten plastflik vi talar om.
Ingen fjäder håller uppe luckan, så vid batteri- eller minneskortbyte får man hålla kameran så att luckan inte faller tillbaka. Tyckte själv att det var lite irriterande, men man kanske vänjer sig.
Och om man fotograferar mycket och därför har reservbatteri, eller vill kunna föra över filer från kort till dator snabbt, alltså med kortsläsare i stället för kabel, kommer batteriluckan att öppnas / stängas ganska ofta.
Så det känns inte bra med en lucka som verkar sladdrig och klen.

Så här ser det ut på Panasonickameran, ett helt annat utförande:

Luckan är innanför en bred skyddande ram, och låsmekanismen som sitter under en metallskiva är riktig, inte fejk. Gångjärnet är fast, och luckan öppnar med en fjäder så att den håller sig öppen när man tar i / ur batteri eller minneskort. Jag får intrycket av att Panasonic-kameran är gjord för att hålla mycket längre.
Åter till texten om du länkades hit från början av sidan
Så vad är viktigast för dig? Låt det styra valet av kamera.
Jag vill kunna ta alla typer av bilder, från insekter till månen, objekt som är långt från kameran, nattfoto med lång exponeringstid, skarpa blixtbilder på tio meters avstånd, högklassig 4K-video, stop-motion, slow motion, efterfokusering och annat som FX-82:an klarar, förutom att den är väldigt genomtänkt, programmerbar och robust.

För någon som inte tar lika många bilder kanske en liten kompaktkamera med hyfsad zoom (20 - 30 x) räcker, men tänk då på att inte starta kameran eller zooma in med linsen vänd nedåt. Så minskar du risken för störande partiklar på linsen.

Och för den som nöjer sig med enkla selfie-bilder, kompisarna på festen eller puben (om belysningen räcker), stranden, barn och barnbarn (när de är någorlunda stilla och nära) foton vid fester (i hyfsad belysning då blixt inte behövs) och av familjemedlemmar (när de är tillräckligt nära kameran) så duger förstås mobilkameran. Den fyller ofta så låga krav.