Fotostartsidan.
Fototips 1: Varför inte bara nöja sig med mobilkameran?
Fototips 3: Allmänna foto-tips.
Fototips 4: Bra (helt gratis) program för bildredigering.
Fototips 5: Två brokameror, samma pris men väldigt olika.
Valutronic startsida

Kameror delas ofta upp i två huvudgrupper, systemkameror och kompaktkameror.

Systemkameror (DSLR- eller spegelfria) kännetecknas av att man kan byta objektiv beroende på fotosituation. Man bl.a. ha objektiv för makrofoto (mycket kort avstånd), olika grader av vidvinkel, normalvinkel, olika grader av tele samt zoomobjektiv och konverteringslinser av olika slag.

Kompaktkameror har ett enda fastsittande objektiv. Beroende på storlek brukar de delas in i (mindre) kompaktkameror och brokameror typ den i mitten här ovan. Det är i princip också en kompaktkamera (ej utbytbart objektiv), men en "bro" mellan system- och små kompaktkameror eftersom storlek och vikt är ett mellanting mellan dessa.
Här nedan kallar jag för enkelhets skull de olika kameratyperna för systemkamera, brokamera och kompaktkamera.
(Även om alltså även brokameran rent tekniskt sett är en kompaktkamera, fast inte särskilt kompakt...)

För att göra jämförelsen någorlunda rättvis förutsätter jag att kamerorna ska klara såväl vidvinkelfoto av landskap, stränder och annat, vanliga "normalbilder" och närbilder på exempelvis djur och annat på lite längre avstånd.
Och makrobilder, dvs riktiga närbilder på föremål bara någon / några cm från linsen. Dvs ett brännviddsområde från max 24 mm till minst 480 mm (motsvarande 35mm-film). Jag kallar dem "långzoomkameror" i texten här nedan.

---

Systemkamera

PLUS:
1. Stor sensoryta med stora pixlar och stor linsyta ger relativt grynfria bilder också vid svag belysning.
2. Nästan alltid finns en elektronisk sökare, varför man kan titta i den och stödja kameran mot ansiktet, vilket minskar risken för skakningsoskärpa. Det gör det också lättare att se vad man fotograferar även om det är klart solljus baifrån, då bilden på skärmen kan blekas ur.
3. Rikgit lång livslängd. De bästa kan klara uppemot 100 000 bilder eller mer, förutsatt att man sköter om och servar kameran som man ska.

MINUS:
1. För att matcha brännviddsvariationen hos en modern brokamera (med optisk zoom på 40 - 60 gånger) behövs ett antal olika objektiv. Det blir både skrymmande och tungt och kräver en stor och stabil kameraväska.
2. Zoomobjektiv finns, men de har endera kort zoomområde, typ 3 gånger, eller blir rejält tunga otympliga.
3. Eftersom kameran öppnas vid objektivbyte kan damm, pollen, sand och annat komma in i kameran. Man bör därför alltid ha med ett rengöringskit i kameraväskan om man vill ha  garanterat "dammfria" bilder.
4. Dyrt. Räkna med minst 4 - 5 tusenlappar för ett bra kamerahus, sedan några tusenlappar för varje fast objektiv och mycket mer än så för bra zoomobjektiv. Ett 22x zoomobjektiv av lågprismärke låg, när vi kollade 2019, på runt 8000 kr och vägde över 700 gram trots att det var gjort av plast. Motsvarande originalobjektiv av metall kan både kosta och väga dubbelt så mycket.

+/- I annonser om begagnade kameror (ex.vis på Facebook Market) hittar man många systemkameror, trots att de stått för en mycket liten del av försäljningen av digitalkameror. Varför?
Det kan vara ett plus, nämligen för att kameran håller länge och kan säljas vidare i bra skick även efter några år.
Det kan också vara ett minus, att man tröttnat på storlek, vikt och att behöva byta objektiv för olika förhållanden.

---

Brokamera

PLUS:
1. Förhållandevis stor linsyta för att vara en kompaktkamera. Mer ljus på sensorn = bättre bild.
2. I regel både lättare och mindre än en systemkamera med ett normalobjektiv.
3. Nästan alltid stort zoomområde numera (typ 40 - 60 gånger).
4. Kan i regel fjärrstyras från mobiltelefon.
5. Kraftigare mekanik än hos motsvarande kompaktkamera. Bör därför hålla längre.
6. Oftast finns en elektronisk sökare, då kan man titta i den och stödja kameran mot ansiktet, vilket minskar risken för skakningsoskärpa. Också bra om solen lyser på skärmen som då kan bli urblekt.
7. Bra "amatörfotografmodeller" från några enstaka tusenlappar med rejäla zoomobjektiv, numera typ 40 - 60 x.
8. Kolossalt mycket lättare än en systemkamera med den uppsättning objektiv som skulle ge samma variation av brännvidd som en brokamera med 40-60x zoomobjektiv har.

MINUS:
1. För stor för att rymmas i en byxficka, kanske OK i en stor jackficka, bärs annars i axelväska eller med axelrem.
2. Inte lika lätt som en kompaktkamera.
3. Ofta inte så bra i riktigt svagt ljus. Sensorn kan vara lika liten som i en mycket mindre kamera, ibland inte ens större än i en mobilkamera. Se bilderna allra längst ner på den här sidan.

+/- Samma eller något högre bildkvalitet än med en kompaktkamera, inte lika bra som systemkamera vid svagt ljus.

---

Kompaktkamera

PLUS:
1. Litet format, ryms lätt i en skjortas bröstficka eller en byxficka.
2. Låg vikt, ofta runt 200 - 300 gram.
3. Stort zoomomfång, 20x och mer även på en del av de minsta modellerna.
4. Kan i regel fjärrstyras från mobiltelefon.

MINUS:
1. En del, framförallt billigare, har låg ljuskänslighet vilket ger problem vid svag belysning.
2. De allra billigaste har bara några få gångers zoom om ens någon.
3. Den låga vikten gör det lättare att få skaknings-oskärpa än hos lite tyngre kameror, trots bildstabilisering.
4. Lätt att partiklar i luften sugs in i kameran när den startas och linsen går ut. Korta linsrör gör att partiklarna lättare når insidan på främsta linsen vilket ger ljusa fläckar i mörka partier eller "dimmig" bild då linsen träffas av solljus.
Det är nästan omöjligt att åtgärda själv, och rengöring kan kosta lika mycket som en ny kamera.
5. Ryms visserligen i byxfickan, men fickor är sällan dammfria så någon form av tätt fodral behövs i alla fall.

+/- Plus för att den är liten. Bara att stoppa ner i väskan eller fickan (om den är dammfri).
Minus, också för att den är liten. Tätt mellan knappar, små reglage. Sämre grepp än hos en större kamera.

---

Mitt viktigaste råd är att inte rusa iväg och bara köpa en kamera för att reklamen påstår att den är så fantastisk eller att någon vän rekommenderar den. Ni kan ha helt olika behov eller önskemål.
Eller att tvärtom avfärda en modell för att en sur typ på Youtube inte tycker att den är lika bra som en kamera som kostar tjugo gånger mer.

Om kameran testats på Photography Blog, och du förstår engelska någorlunda bra, läs deras tester. Och även om du inte var bäst i skolan på engelska, så titta på testbilderna (sample images) och testvideon.
Gör sedan din egen bedömning utifrån dina speciella önskemål.

Foto som yrke? Du kanske helt enkelt måste ha en systemkamera för ditt jobb. För studiobruk är det inte så viktigt att kameran och objektiven är lätta, man bär ändå inte omkring dem längre stunder.
Och om objektivbytena görs i en ren miljö finns det ju inget damm som tränger in vid bytena.
Om du vill kunna göra objektivbyten utomhus när det finns damm, pollen eller sand i luften får du helt enkelt satsa på ett rengöringskit och ha med det tillsammans med allt annat i din kameraväska. Det blir en del att bära på, men å andra sidan får du ju betalt för dina bilder...

Inte foto som yrke?
Du kan givetvis skaffa en systemkamera ändå. Men var beredd på att du kommer att missa en del "spontana" bilder.  Låt mig ta ett typexempel:

Du vill ta en bild på ett vackert landskap, så du har vidvinkelobjektivet på kamerahuset. Du tar bilden, och när du kollar på displayen ser du att du lyckats perfekt. Härligt!
Men så tittar du upp och ser en räv som kommer fram ur skogsbrynet något hundratal meter bort.
Fram med kameraväskan, på med linsskyddet på vidvinkelobjektivet, montera loss det från kamerahuset, lägg det på sin plats i kameraväskan, ta fram teleobjektivet, montera det på kamerahuseet, ta loss linsskyddet, rikta in kameran... och räven är borta. Den stod givetvis inte kvar och väntade på allt du behövde göra för att fotografera den. Tvärtom kan den ha blivit skrämd av dig när du kämpade med objektivbytet.
Med en kompakt- eller brokamera med stort zoomomfång hade det inte behövt ta mer än några sekunder mellan tagningarna, du hade fått bilder på både landskapet och räven.

OK, det finns bra zoomobjektiv för systemkameror, med de är dyra och tunga.
Tamron hade när det här skrevs ett objektiv med 22x zoomomfång för Nikons APS-C-kameror. Men enbart objektivet väger mer än min Panasonic FZ82 som har 60x zoom (20-1200 mm). Priset på bara objektivet var drygt 13000 kr på amazon.se samtidigt som de sålde FZ82:an för knappt 3000 kr.

I slutet av 00-talet var det en "boom" för systemkameror. (Det såg ut att bli "årets julklapp" år 2007.)
Flera av mina vänner och bekanta skaffade därför systemkameror och gick på kurs för att lära sig hantera dem.
En relativt vanlig kombination var "paketet" Canon EOS 400D + ett 3x zoomobjektiv som gick från måttlig vidvinkel till ungefär dubbel normalvinkel, inte mer. Det lilla zoomomfånget tröttnade många snabbt på, så en del kompletterade med ett teleobjektiv. Men det blev tungt och skrymmande, så efter något år eller två hade de flesta slutat använda sina systemkameror, utom vid väldigt speciella tillfällen typ bröllop och större evenemang.

För hur kul det än är att utforska den nya systemkamerans möjligheter, så är chansen stor att den blir väldigt lite använd när "förälskelsen" gått över.
Ett tips om du ändå insisterar på att köpa en systemkamera: Välj en begagnad, det finns många på Facebook Market och andra digitala marknadsplatser, så blir den ekonomiska förlusten inte så stor om du ångrar dig efter ett tag.
Så nu lämnar vi systemkameror för den här gången.

Vi antar i stället vill ha en kamera där du först kan fotografera ett landskap och några sekunder senare ta en närbild på ett rådjur hundra meter bort. Eller ta en vidvinkel-video som visar hela stranden och så inzoomning på din vän som dyker från en brygga eller sköljs över av en våg. Utan att du behöver gå nära och riskera vattenstänk på kameran.
Det du då behöver är en kompakt- eller brokamera som kan zooma från hyfsad vidvinkel till rejäl tele.
Hur mycket zoom?
Låt mig säga så här: Med den erfarenhet jag har av zoomkameror skulle jag inte välja en med mindre zoom än 20x.
Inte bara för själva zoomomfånget, utan också för att det blev standard ungefär samtidigt som man gick över från de gamla CCD-sensorerna till modernare CMOS-sensorer.
Om en kamera har 10x zoom eller mindre är det därför sannolikt en gammal modell med CCD-sensor som ger sämre resultat än motsvarande CMOS-sensor, och dessutom tömmer batteriet mycket fortare. Eller en som visserligen är ganska ny, men en snålvariant som troligen är dålig på fler områden än bara zoom.

OK, kompaktkameran uppe till höger, eller brokameran i mitten?

Kompaktkameran, om du vill ha en lätt liten kamera som ryms i en vanlig byxficka.
Det finns hyfsat små modeller som är helautomatiska, och lite dyrare som även har manuella inställningar, och fler möjligheter, som t.ex. slow motion och time lapse-video.
Men att den är liten är inte bara ett plus. Det medför åtminstone två nackdelar:

1. Dammkänslighet. När den startas och linssystemet skjuter ut kommer det också att suga in luft i motsvarande grad. Och luften är sällan fri från damm, pollen eller andra partiklar. För att kameran ska vara tunn när den är avstängd, men kräver ett visst avstånd mellan frontlinsen och sensorn när den är på, har den flera korta linsrör inuti varandra. Det korta avståndet mellan närmaste "insug" och frontlinsen gör att partiklar lätt hamnar på linsens insida där det sedan i praktiken inte går att få bort dem. (Det kräver ofta en så total nedmontering av kameran att det blir billigare att köpa en ny.)

2. Livslängd. En kamera med stort zoomområde och aktiv optisk bildstabilisering innehåller inte bara avancerad elektronik, utan också väldigt mycket mekanik. Motorer för linsstyrning, aktiv optisk bildstabilisering i flera dimensioner, kugghjul, axlar och lager. Och ju klenare delarna är, desto lättare går de sönder. Jag har både egna erfarenheter och talat med många andra om saken, och det verkar som om den typiska livslängden för en kompaktkamera med hyfsat zoomomfång (20 eller mer) är runt 5000 bilder. Sedan kan mekaniska problem uppstå.

Men låt oss säga att du bara tar några hundra bilder om året och ser till att solen inte lyser på linsen när du tar bilder eller videor. Då kan du ta bilder med den i många år.
Så om du är en "sällan-fotograf" och inte tänker vara kreativ och fånga vackra solnedgångar kan en liten kompaktkamera vara helt rätt.
Själv hade jag fram till våren 2021 en liten Sony WX350 som funkade fint till närmare 5000 bilder innan fokuseringen började krångla och den hade samlat på sig så mycket damm att motljusbilder med hög kontrast blev som den här:

...men det kan gå ännu fortare. Jag hade en Panasonic TZ71 i bara tre veckor innan damm (eller pollen, det var på våren) trängt in och hamnat på främre linsen så att det började bli problem med ljusa fläckar i motljusbilder.
Av det jag sedan läst på nätet är det något som drabbar de flesta små långzoomkameror, oberoende av fabrikat och pris.

Brokameran, om du prioriterar tålighet och lång livslängd framför storlek. Egentligen samma två punkter som för kompaktkameran, men med omvända förhållanden:
1. Avsevärt mindre känslig för damm och pollen. Ett enda, ganska långt linsrör som dessutom knappt rör sig när kameran startas. Och det långa linsröret gör att eventuella partiklar fastnar längre in i kameran, inte på främsta linsen, varför de inte stör bilden alls lika mycket som hos en kompaktkamera med korta linsrör.
2. Bättre tålighet / livslängd. Större mekaniska komponenter håller längre än miniatyrkomponenterna i en liten kompaktkamera.

Och i praktiken? Vi känner ett par som bor i Nederländerna, nära kusten. Han har jobbat som fotograf och har en dyr systemkamera och ett antal objektiv, hon har haft en föregångare till precis den kamera jag funderade på att köpa i mitten av maj 2021.
Så jag kontaktade mannen och frågade om tre saker jag ville veta:
Hur länge hon haft den, hur mycket hon fotograferar och om det syntes spår av damm på motljusbilder.
Han återkom efter ett tag, och berättade att strömbrytaren nyss gått sönder. I övrigt inga problem. Hon sa att hon hade haft den sedan modellen var ny, åtta år tidigare. Och att hon "jämt" fotograferar, så det handlar om tusentals bilder per år. De är ofta ute och vandrar i sanddynerna (en rejält tuff miljö för en kamera) och då är kameran också med. Hon har massor av bilder på växter, djur och solnedgångar över havet. Nu när han kollat de senaste bilderna konstaterade han att det ändå inte fanns några tecken på partiklar på linsen.
Så... tiotusentals bilder utan problem. Jag slog till och köpte den Panasonic FZ82:a som är en senare variant av hennes kamera. Den lilla skjutströmbrytare hennes kamera hade förresten ersatts av samma typ av vridströmbrytare som Panasonic har på sina dyra spegelreflexkameror, så den lär hålla ännu bättre.
Mer om varför det blev just en Panasonic FZ82, och inte den canonkamera jag först testat kan du läsa om här.

Så om du prioriterar livslängd framför liten storlek är valet enkelt. En brokamera.

Den går visserligen ner i en större ficka på en vinterjacka, men glöm byx- eller skjortfickan. Vikten brukar däremot vara helt OK, någonstans mellan 450 och 750 gram beroende på fabrikat och modell.
Och om man av någon anledning inte fått med den på promenaden där en mås just äter en glassparaply, så har man ju mobilkameran...

Så:
Du fotograferar inte så ofta, men när du gör det vill du ha bra bilder och kunna zooma in på avlägsna eller små motiv. Då funkar en liten kompaktkamera utmärkt. Men hur frestande det än är att bara stoppa den i fickan (som sällan är dammfri), ha den hellre i ett fodral som håller ute dammet. Annars kan du ganska snart glömma motljusbilder i solsken. Återigen, se blomkrukan här ovanför.

Du vill ta bilder ofta, så kameran ska ha lång livslängd. Och gärna stort zoomomfång, 40-60 gånger. Och det är inget problem att du måste bära kameran i sin axelrem eller i en måttligt stor axelväska.
Då talar vi om en brokamera. Inte speciellt dammkänslig och bör hålla mycket längre än en liten kompaktkamera.
Men välj inte första bästa. För det är stor skillnad mellan olika fabrikat och modeller, även när priserna är likvärdiga.
Det fick vi erfara när vi köpte en Canon SX540 utan att ha läst på ordentligt... Läs mer om det här, det är viktig läsning om du tänkt köpa en brokamera.

Här är en fågel jag "fångade" med min första brokamera, en Sony DSC-H5 från 2007. (12x zoom.)

---

Kort intro för dig som är ung: Före digitalteknikens intåg laddades kameror med film som sedan framkallades. Endera "diabilder", genomskinliga bilder man visade på en filmduk eller vit vägg med hjälp av en projektor, eller också filmnegativ (färg eller svart-vit film) som användes för att ta fram pappersbilder. Det var inte billigt jämfört med lönerna på den tiden, så man tänkte sig för innan man tryckte på avtryckaren.
OK, nu vet du vad "film" är i kamerasammanhang...

Redan i 10-årsåldern (vi talar om tidigt 1960-tal) köpte jag en kamera och började framkalla svartvit film och göra papperskopior själv. Jag hade en Yashica-kamera som tog hyfsade bilder i dagsljus och med blixt inomhus. Inga höjdarbilder, men i alla fall.
När jag började på Chalmers tekniska högskola 1971 köpte jag en Mamiya spegelreflexkamera.
Diafilm var dyrt, en 36-bilders filmrulle kostade strax över hundralappen inkl framkallning och inramning vilket var rätt mycket pengar då, som jämförelse kunde man köpa 10 kg (!) herrgårdsost för de pengarna.
Så det blev kanske 5 - 6 rullar (dvs c:a 200 diabilder) per år. Jag kände en tysk fotograf som skänkte mig massor av överblivna svartvita fotopapper, så jag tillbringade en hel del tid på chalmers fotolabb med svartvita bilder också. Men, som sagt, färgfoto var dyrt. Tyvärr var Mamiya-kamerans kvalitet inte den bästa, så redan efter c:a 2000 bilder gav mekaniken upp, spegeln hängde sig och kameran fick kasseras, det var billigare att köpa en ny enkel kamera än att reparera den.

När digitalkamerorna dök upp runt sekelskiftet var det väldigt lockande att byta. Det var ju så oerhört mycket billigare i det långa loppet.
Första digitalkameran, ett uddamärke som såldes av Clas Ohlson, lämnades tillbaka efter en vecka. Usla bilder, helt enkelt.
Nästa kamera blev en Agfa C30. 0,8 MP, interpolerat till 1,3 MP.
Utomhusbilder blev OK, men se inomhusbilden till höger...
 
...och det gick inte att lösa med blixten. Den drog så mycket ström att R6-batterierna kroknade redan efter några enstaka bilder. Som tur var gick den sönder inom garantitiden, och eftersom generalagenten inte kunde laga den
fick jag pengarna tillbaka.
Nästa kamera blev en Canon Powershot A30 som hade 35-105 mm optisk zoom. 1,3 MP, men med bra skärpa, så bilderna blev tydliga och klara:

  
Samsungkameran tog stillbilder på 8 MP. På några bilder med skarpa kontraster ser man en digital skärpning, men annars var stillbilderna bra om det var bra ljus, eller om man höll kameran stilla vid fotografering (ingen optisk bildstabilisering).
Här är en bild från samsungkameran:

Ett år senare fick vi ett arv från en nära släkting som alltid hade uppmuntrat mig att fotografera, ända sedan jag gick i grundskolan. Min fru visste detta, och tyckte att det vore passande att köpa en "riktig" kamera för en del av arvet. Jag hade sneglat på kameror med mera zoom och högre bildkvalitet, och eftersom jag tidigare hade haft en systemkamera under många år så framstod en Sony DSC-H5, en brokamera med 12 x zoomobjektiv som helt OK storleksmässigt.
Vikten på 650 gram var inte heller avskräckande för mig och testbilder på nätet visade att bildkvaliteten var hög.
Och mycket riktigt. Såg du bilden på fågeln med den röda näbben och hundvalpen som ligger och sover långt ner på Fototips 1-sidan, eller fågeln med masken i näbben längre upp på den här sidan? De var inga undantag. Sikta - zooma in - tryck och jag hade bilder av hög kvalitet. Många digitalkamerors naturfoton såg lite onaturliga ut. Ofta överdriven elektronisk skärpning och svårigheter med färgbalansen. Men Sony:ns bilder var naturliga.

Hög bildkvalitet, bra zoom, effektiv (gyrokontrollerad!) bildstabilisering och en blixt med hela 11 meters räckvidd, det bästa jag hade sett. Jag var förälskad!

Några år gick, och zoomobjektiv på över 10 x dök upp även i små kameror som fick plats i en skjort- eller byxficka, och de gamla CCD-sensorerna ersattes med CMOS-sensorer som drog mindre ström och klarade svagare belysning.
En kamera som jag tyckte var särskilt intressant var Canon SX230HS som dök upp på marknaden 2011.
Trots sin litenhet hade den 28-392 mm zoom (14 x), optisk bildstabilisering, 12 MP bakbelyst CMOS-sensor och inbyggd GPS. Allt i ett nätt format, bara 10,6 x 6,2 x 3,3 cm och med en vikt på måttliga 233 gram. Den hade dessutom möjlighet till manuella inställningar och upp till 3200 ISO ljuskänslighet. Tester visade skarpa och tydliga bilder, jag ville ha en kamera som var lätt att ta med sig, och kamerorna i mobiler på den tiden var fortfarande rätt kass så det var absolut inget alternativ.

Så tidigt på våren 2012 köpte jag den. Min Sony H5:a såldes och köparen mejlade sedan flera riktigt vackra naturbilder, han var helnöjd.

Canonkameran var som sagt liten och lätt att ta med sig, och hade en del manuella funktioner jag gillade (men sällan använde), men när jag efter ett år eller så jämförde bilderna med dem från Sony H5:an såg jag att sonykamerans bilder var mer naturliga än bilderna från canonkameran. OK, jag kanske är petig, men i alla fall.

Men så skulle jag ta lite bilder på förstärkare och högtalare för vårt företag, Valutronic. Högtalarna som jag fotade på några meters avstånd med 2-3 gångers zoom blev helt OK, men mindre prylar krävde att jag gick nära, och fär att få skärpa måste kameran stå i vidvinkelläget. Det gick mindre bra. En rektangel såg mera ut som en gammaldags tjock-TV-ruta, med böjda linjer, "kuddformig distorsion" som det heter på fackspråk. ("Barrel distortion" på engelska,)  Det såg inte bra ut, så jag började leta efter en ny kamera med mindre linsdistorsion. Och när jag ändå tänkt byta, så ville jag helst ha tillbaka den naturlighet som bilderna från Sony H5:an hade.

Jag hittade till slut Sony WX350. En ännu mindre kamera, med bättre processor, som även i vidvinkel kunde återge en rektangel (t.ex. ett kretskort eller fronten på en förstärkare) utan att det blev en tjock-TV-ruta av den.
Så jag gjorde mig av med min Canon SX230 HS och köpte sonykameran i stället.
Återigen naturliga naturbilder, och låg bilddistorsion, raka linjer förblev raka. Enda nackdelen var att den bara hade automatisk fokusering, så när den missade gick det inte att åtgärda. Så bilder på fåglar, ekorrar och andra djur i naturen gick bra så länge inget var närmare kameran än det jag ville fotografera, men i andra fall fick bilderna raderas. Den gjorde också riktigt bra full-HD-videor med stereoljud.

Men... den var väldigt liten (minst av alla 20x zoom-kameror), och klena små kugghjul, axlar och kontakter slits fort. Så redan innan kameran blivit tre år gammal började den krångla. Den slutade att fokusera vid zoom över 10 ggr. Dessutom hade den redan sugit in så mycket damm att motljusbilder blev "kladdiga", se bilden på blomkrukan högre upp på sidan.
Den går fortfarande att använda om man inte zoomar in mer än 10 gånger, och ser till att ha solen inte lyser på linsen.
Men eftersom jag måste använda kameran en hel del i företaget (både för bilder i bruksanvisningar, på webbplatsen och vid kommunikation med kunder som behöver "bildhjälp") måste jag ha en pålitlig kamera, för vem vet hur länge det dröjer innan sonykamerans fokusering ger upp helt och hållet?

Jag valde återigen en liten modell, dock inte riktigt lika liten. En Panasonic TZ71 som jag köpte från Amazon.se.
Efter knappt tre veckors användning tog jag min första motljusbild och upptäckte att den redan hade sugit in partiklar som nu låg på linsens insida, vilket gav samma sorts ljusa fläckar i bilden som på bilden av blomkrukan här ovan. (Jag kan inte visa bilden eftersom det var ett gruppfoto och GDPR inte medger publicering.)
Det hade inte gått 30 dagar, så den gick att returnera utan någon ekonomisk förlust för mig.
Det var nu jag började läsa användares beskrivningar av sina småkameror och förstod att jag helt enkelt måste räkna med att en liten kamera med bra zoom suger in damm, oavsett prisklass. Det fanns täta specialkameror, men bara med lite zoom och höga priser. Därmed var de små kompaktkamerorna ute ur leken för min del.

Så det fick bli en brokamera. Den är lite klumpigare, men när det här skrivs har jag tagit långt över 3000 bilder och videor, och den är fortfarande i absolut nyskick. Läs mer om vilken jag valde och varför, här.

Jag använder den vid speciella tillfällen, då jag kan ha nytta av zoomförmågan. Vandringar i naturen, på resor, och när jag träffar många i lite större sammanhang och vill kunna fota människor utan att behöva tränga mig på. Och när jag ska ta bilder som måste vara riktigt bra, framförallt bilder vi använder i vårt företag.

Den enda svaghet jag har funnit är att det stora zoomomfånget gör att objektivets ljusstyrka som bäst bara är f:2,8 (vidvinkel)  och att sensorn är relativt liten, 1/2,3". Det gör den måttligt bra i riktigt svagt ljus.
Min förra mobil, en Xiaomi Redmi 9, hade en ännu mindre sensor (1/3,06") men något ljusstarkare objektiv (f:2,2). Så de var ungefär likvärdiga vid svagt ljus.
Men när den började krångla och jag letade efter nästa mobil var jag mera noga med både kamera och bildskärm. Sjå det blev en Motorola MOTO G72. Den har en extremt ljusstark p-OLED-skärm, den växlar upp till hela 1300 NITS så att man kan se bilder och videor även när solen lyser direkt på skärmen. Och huvudkameran klarar mycket svagt ljus, tack vare en stor 1/1,67" sensor med 108 MP och ett ljusstarkt f:1,7-objektiv. Så vid svagt ljus är MOTO G72:ans kamera  mycket bättre än någon kamera, oavsett typ, jag haft tidigare.
Men den har förstås ingen optisk zoom även om man vid bra ljusförhållanden kan ha full upplösning (108 MP) och i efterhand med Google Foto kan zooma in på detaljer och sedan spara den inzoomade bilden.Men det blir inte lika bra som med FZ82:a i alla fall. En vinterdag såg jag en hackspett i trädet utanför vår balkong. Bilden du ser här är mycket ljusare än det var i verkligheten, det vara bara 45 minuter till solnedgången och mulet. Jag gick ut och tog den här bilden med mobilkameran:


Sedan zoomade jag in på fågeln, men eftersom det var svagt ljus hade bilden processats alldeles för mycket, och resultatet blev inte någon höjdare. Man ser fågeln mitt i bilden, men inga detaljer och knappt någon färg heller:

 
Så jag tog en bild med min "riktiga" kamera, min Panasonic FZ82 och då blev så här:

Så när det behövs finns det inget som kan kompensera för ett riktigt optiskt zoomobjektiv. Vill man ta bilder som den här med fågeln långt bort och i svagt ljus är det ingen idé att försöka med mobilen, trots att den anses ha en ovanligt bra kamera (för att vara i en mobil).
Men när jag testade med några anteckningar på papper belysta i väldigt, väldigt svag belysning (bara en liten lampa i rummet intill) var det tvärt om. Här är bilden från min "riktiga" Panasonic FZ82:

Det hjälper inte att försöka ljusa upp bilden, texten är inte läslig.
Så tar jag en bild med mobilen (Motorola MOTO G72) och...

(Några namn är pixellerade pga GDPR-krav)

Så ska jag ta bilder i riktigt svagt ljus är det G72:an som gäller,
Men vill jag fotografera djur och människor på långt avstånd, eller ta fina bilder på månen, är Panasonic-kamerans zoomobjektiv en nödvändighet. Så jag använder båda, även om mobilen står för minst 90 - 95 procent av all fotografering jag gör. Helt enkelt för att  jag alltid har den med mig och att den klarar allt utom just närbilder på längre avstånd.
Den har dessutom bra videofunktioner. Full-HD med stereoljud, fungerande bildstabilisering, och både slowmotion och time-lapse- video om man vill vara lite mer kreativ.

Men kameran är inte allt. Man blir inte en bra kock bara för att man har bra köksredskap. Man måste veta vad man ska göra med dem också. Samma sak med kameror.

Och därmed är vi inne på nästa avsnitt.
Fototips 3 ger dig kanske lite inspiration när det gäller att få bilder som är lite roligare att se på än det de flesta har i sina mobiler. Alltså deras familj, hund, fester de varit på, stranden...  som för andra kan vara rena sömnpillret.
Och, givetvis: Hur du bör ställa in kamerans bildförhållande så att det passar för den skärm du tänker visa bilderna på.